Funderade på att bli alkoholist

Och om man funderar på det så är risken nog ganska liten att man blir det.

Innan jag blev sjukskriven så gick jag till jobbet i över ett år och mådde jättedåligt. Och det blev värre och värre.

Jag snoozade i 45-60 minuter varje morgon. Mina armar vägde ett ton var och jag var helt slut. När jag tvingat mig upp gick det i slowmotion och jag kunde bara stå och stirra framför spegeln. Kom i stort sett försent varje dag. Jag gjorde mina arbetsuppgifter och lite till varje dag. Sen hem. Jag somnade varje kväll i soffan när jag kollade på tv. Somnade vid 19-20 tiden. Ibland tidigare. Även på helgen.

Jag började missköta mig själv. Hoppade över duschning och hårtvätt så fort jag tyckte det var okej. Jag gör det i morgonbitti... men då orkade jag inte gå upp i tid så det blev ingen dusch, Jag fick tvinga mig att duscha åtminstone varannan dag. På slutet blev det ibland var tredje dag. Grät nästan varje gång jag duschade, för då kom massa tankar om hur jag hade det.

Slarvade mer och mer med maten. Bytte ut bra frukost mot frukost som gick snabbt att ta fram. Till lunch åt jag snabbmat, orkade inte laga lunchlåda. Middagen hoppade jag ibland över för att äta chips eller godis för jag orkade inte laga mat. Sen somnade jag innan Stålmannen lagat mat.

Jag sökte hjälp på jobbet för det här. Ville komma i kontakt med företagsläkaren men fick inte det.

Gick till vårdcentralen och där tog det tid. Jag bytte läkare. Nya läkaren var sjuk när jag skulle dit första gången. Sjukgymnast vabbade ofta när jag skulle dit. Med företagsläkaren hade det gått fortare att få den hjälp jag behövde. Jag frågade en som jobbar där.

Jag var arg och ledsen på mitt jobb som inte ville hjälpa mig. Jag var stressad pga arbetet. Jag hade ont i kroppen bl a för att det var så kallt där jag jobbade och att jag spände mig. Och jag var helt slut när jag kom hem. Att bara jobba och sova är inte ett värdigt liv. Jag tyckte (tycker) att det var pga jobbet som jag mådde (mår) som jag gjorde (gör).

Jag berättade för dom hur jag mådde flera gånger, men det var kalla handen.

 Ibland hände det att jag egenmedicinerade mig. Jag drack två-tre öl (mitt i veckan) för att jag hade ont eller var arg eller ledsen på mitt jobb. På helgen kunde det bli fyra. Det var kanske tur att jag aldrig har kunnat dricka starkare saker eller stora mängder...

Det var då jag funderade på att bli alkoholist. Arbetsgivaren bör rehabilitera en alkoholist. En alkoholist missköter antagligen sitt jobb, har frånvaro och är sjukskriven. Jag är på jobbet, är aldrig hemma men kommer försent varje dag (men jobbar in den tiden). Mig struntar dom i. Arbetsgivaren behöver inte hjälpa mig, eller? Vad ska jag göra?

Det var så mina tankar gick. Jag tänkte att om jag blir alkoholist så måste dom hjälpa mig. Självklart var det med "glimten" i ögat jag tänkte så. Jag tyckte bara att det var för jä**igt att jag inte fick hjälp, men om jag druckit så hade jag fått det.

Men jag förstår att det är lätt att trilla dit. När man är ledsen, har ont, kan inte sova, är stressad eller vad det nu kan vara man egenmedicinerar mot.

När jag tillslut fick diagnosen utmattningsdepression så förstod jag att jag inte bara gått eller sprungit in i väggen. Jag hade sprängt ett par väggar på vägen till att må så här.

Ps, Om det är någon som undrar. Jag har inte druckit en droppe alkohol på mer än 18 månader.