Jag har en lång väg tillbaka till mitt liv

Apatisk; jag blir det om jag får ett tråkigt besked eller någon är elak mot mig
Arbete; sjukskriven.
Arbetsgivare; stöd saknas.
Depression; känner jag allt för ofta.
Facket; är med mig.
F-kassan; mycket bra.
Fibromyalgi; har jag nyligen fått veta att jag har (har misstänkt det själv i flera år).
Handla; ibland, men bara lätta varor.
Koncentrationen; kunde var bättre.
Kroppen; ser inte ut som jag vill.
Matlagning; det var länge sedan.
Minnet; närminnet är det sämre med.
Mb Dercum; misstänker att jag har det. Ska ringa reumatolog i morgon.
Ork; finns ingen.
Oro; oroar mig för allt och inget.
Rutiner; inga bra.
Stress; slår i taket ibland. 
Städning; nästan aldrig.
Sömnen; sömnproblem i snart tio år. Är alltid trött.
Tankar; kan jag inte styra över, dom bara kommer.
Träning; inte alls just nu.
Tvätta; inte så ofta som jag borde.
Utsidan; jag struntar i det mesta.
Vikt; mycket missnöjd.
Vården; har inte hjälpt mig tillräcklig, än...
Vädret; är det kallt, regnigt eller fuktigt förvärras det onda i kroppen.
Värk; i hela kroppen. Olika ont på olika ställen varje dag.
Ångest; kommer och går.
Ögonen; är riktigt jobbiga.

Stress skapar oro, ångest och depression eller vice versa.
Ont i kroppen = stress, oro osv.
Stress = ondare i kroppen.
Ingen ork gör mig deprimerad.
Att jag inte sköter hemmet gör mig ångest.
Städar jag lite så blir jag helt slut. Orkar ej vara vaken och/eller ligger dagen efter.
Att jag inte orkar bry mig om mig själv ger mig ångest.
Vikten gör mig ledsen.
Att någon säger en elak sak eller gör något mot mig sätter i gång mina tankar. Massor av tankar.
Sömnen gör mig orolig.
Minnet oroar mig.
Jag kan fortsätta hur länge som helst. 

Jag har dagar som är bra och dagar som är dåliga och extremt dåliga dagar förekommer också.

Allt är som ett ekorrhjul. Men jag ska hitta ut från det. Så småning om. Det gäller att börja i rätt ände för att få tillbaka livet. Sömnen och rätt medicin känns som dom två största sakerna. Och att få prata. Att få reda på allt jag "lider" av är också viktigt. Då kan jag lära mig att leva med det och förstå saker som jag inte förstår varför dom är som dom är nu. Som vikt, det onda, sömnen osv. Att jag lär mig acceptera att det är en del av mig. Jätteviktigt för mig tror jag.

Är apatisk / fått trist "info" / hur mycket ska jag orka?

Apatisk, håglös, likgiltig, ointresserad, loj, ingen egen vilja, orkar inte bry mig. Allt är noll och ingenting.

Har pratat med jobbet som kommer ta upp med F-kassan och läkare att dom tycker jag ska leta nytt jobb eftersom jag varit sjukskriven en längre tid.

Hur mycket ska jag orka? Om jag blir av med jobbet, nä jag hittar inga ord. Nu kommer tårarna igen.

Vem vill anställa mig med min smärta, trötthet, stress, depp, ångest och oro? Jag sa att allt det kommer jag ha även om jag byter jobb. Svaret var att några som fått gå har det blivit bättre för. Och vissa vinner på Lotto svarade jag.

Lite medmänsklig värme hade inte skadat. Men det gjorde deras ord. Det gjorde så ont. Ännu en sak att oroa sig för. Bli av med jobb, hittar inget nytt, kan inte betala räkningar, blir av med hem... Nä jag orkar inte tänka mer. Är alldeles för apatisk för det. Det är som en dimma.

Tack för att ni finns och att ni läser min "dagbok". Kramar till er alla från mig <3<3<3