Jag är så less på att inte ha en normal sömn. Det växlar hela tiden, det är i korta eller långa perioder. Sover många timmar / sover få timmar / kan inte somna / vaknar på natten och ligger vaken i flera timmar / är som död på morgonen och orkar inte gå upp... Hur jag än sover så är jag alltid trött. Har snart haft det så här i tio år.
I början så oroade jag mig för att jag inte fick all sömn jag behövde men tillslut struntade jag i det eftersom jag ändå inte kunde göra något åt saken. Det var som det var. Men nu är det riktigt jobbigt. Jag sover inte alls på natten. Det går inte att somna, jag kan ligga i ett par timmar utan att ens känna tillräcklig trötthet för att somna, så för det mesta går jag inte ens och lägger mig.
Det blir värre och värre. För några veckor sedan somnade jag mellan 5-7 på morgonen. Men nu är det mellan 9-12 på förmiddagen. Fortsätter jag så här så kommer jag kanske sova på nätterna om några veckor ;-). Men om det fortsätter rulla på så här är jag snart tillbaks till fel sovtider ändå.
I morgon ska jag gå upp kl 09.00. Innan jag brukar somna alltså. Jag ska vara borta 13.00 och vara där i en timme. Sen ska jag ta mig hem. Jag måste ju säga att jag oroar mig lite för hur det ska gå.
Det är helt värdelöst att sova under dagtid. När jag vaknar tar det ett par timmar innan jag blir människa igen. Sen kvicknar jag till och är ganska så vaken. Ska jag bort under dagen är det hemskt. Jag blir så seg i tanken. Jag hänger inte med så bra när folk pratar. Är inte så uppmärksam heller. Reagerar långsamt. Och gäspar och gäspar och gäspar. Många som har kommenterat det genom åren.
Jag har tagit upp mina sömnproblem med ALLA jag träffat inom vården i flera års tid. Men det ända som skett är att jag fick sömntabletter av en läkare (biverkning dåsighet i flera timmar efter man vaknat) och sen har alla andra sagt i stort sett samma ord. Du måste sova, du får inte sova på dagen, sömnen är viktigt. Som om jag inte redan visste det. Det är ju därför jag tar upp det med dom. En läkare sträckte sig så långt att jag fick höra att det finns ingen sjukdom som heter trötthet. Vad spelar det för roll? Jag är trött vare sig det finns en sjukdom eller inte.
Jag har länge tänkt att jag bör skaffa mig en hobby/aktivera hjärnan. Jag läser, kollar på tv och bloggar som jag verkligen gillar att göra. Korsord löser jag ibland. Många i vården tycker jag ska träna träna träna och då kommer allt lösa sig. Men det tror inte jag. Jag måste väl ha lite livslust först innan jag kan tycka att det är kul att röra på mig lite (promenad). Tror det är bra med hobbys då.
Men jag tänkte mer att jag ska börja virka igen. Det var längesedan. Sist försökte jag mig på att virka en grytlapp som blev bredare och bredare. Tillslut gav jag upp och har inte rört en virknål sedan dess. Jag fick ont i mina händer av greppen. Men nu har jag tänkt att jag ska köpa garn och virka en hjärtekatt. Hoppas det fungerar med händerna. Jag ska inte ge upp så lätt.
Sen älskar jag att ta kort och har alltid gjort. Har både system- och digital kamera och en bra i telefonen också. Men jag tar nästan aldrig kort. Anledning till promenad...
Jag har bilder på datorn som ligger på massa olika ställen, det är kort från massvis med år och det är flera personer som tagit dom korten. Där skulle jag kunna lägga mycket tid på för att få ordning.
Men det är ju det där med att ta sig i kragen...
Jag är ledsen. I går när jag satt i soffan så tog jag filten katten legat på (hade skakat av den ute). Efter en liten stund började det klia lite på armarna och i näsan. Kan det vara allergi??? Varför känner jag det några dagar efter i sådana fall. Jättekonstigt tycker jag. Jag vill verkligen inte vara allergisk =(
Vi vill ju verkligen köpa en liten katt. Den här katten vi lånade fällde nästan inget hår. Det var bara några strån på filten. Men det kanske är något annat man är allergisk mot. Om jag har katt och borstar den varje dag, kan det hjälpa....
