Hemsk läkare / Underbar läkare / Konstiga dagar

Min husläkare tänker inte ta över min sjukskrivning. HL tycker att dom jag går hos i rehab kan ta hand om den. Jag och dom på rehab har sagt till HL att dom ej sjukskriver. Efter det samtalet blev jag väldigt ledsen och grät mycket. Det är inte första gången HL säger så.
Hemsk läkare.

Jag har varit hos reumatolog för att utreda om jag har mb dercum. Som tur är har jag inte det. Men eventuellt en början på det. Inte heller artros. Däremot fick jag mycket information om fibromyalgi. Jag fick tips om en smärtläkare som är expert på fibro. Jag rekommenderades att ta kontakt med fibrogrupp. Jag ska inte träna på motionscykel eller styrketräning. Ingen ska känna och klämma på mig. Däremot ska vattengymnastik vara bra för mig. R var en helt underbar människa. Så otroligt snäll. Förklarade bra. R gjorde mig så glad.
Underbar läkare.

Har även pratat med jobbet, F-kassan, bett en vän om hjälp att ta reda på en husläkare som en vän till henne går hos (svaret blev nej...). Fått höra två hemska saker som inte är direkt mot mig, men känner av det i alla fall.

Äntligen har jag bestämt mig för att byta husläkare. Jag måste ringa om det. Ringa sjukgymnast om vattenjympa. Ringa sjuksköterskorna och fråga hur det går med mina remisser (är dom ens skickade), beställa tid för blodtrycksmätning. Hade en aning för högt 148/96. Puls 86.

Men dom här dagarna har varit väldigt konstiga. Min sinnesstämning och kroppen. Har aldrig känt så här. Reumatologen tog lite försiktigt i mig. Kände inget speciellt då men efter ett par sekunder gjorde det ont på vissa ställen. Ungefär så har min sinnesstämning känts. Som att någon tagit på mina tankar och sen har det gjort ont. Kroppen har ömmat mest hela tiden. Jag har sovit mycket, i omgångar. Men ändå varit trött hela tiden. Orkeslös. Energilös. Jag har varit glad men deppig samtidigt.När jag sov vaknade jag många gånger av att det gjorde så ont i höfterna och ryggslutet.
Konstiga dagar.

MEN jag har köpt garn till hjärtekatt, laddat batterierna till kamerorna, läst ut min bok och lagt pussel (på datorn iofs). Jag har kollat upp fibromyalgiförening som låter mycket intressant, ska fortsätta att läsa om det. Nu tittar jag på ny serie på tv;n och har ljus tända.

D-vitaminbrist orsak till mycket lidande/ont i onödan

D-vitaminbrist kan vara orsak till mycket. Bland annat depression och smärta. Det är mycket forskning om vitamin D nu. Bra tycker jag.

Många tror att man får tillräckligt med D-vitamin av att vara ute i solen. Jag har hört att man ska vara ute i solen mellan kl 11.00-15.00 i minst 30 minuter utan solskydd och med så lite kläder som möjligt och i flera dagar/veckor. Från mitten av augusti så får vi inte några D-vitaminer från solen. Det vi har från sommaren varar i ca en månad. Från september bör vi äta D-vitaminer för  att fylla på förråden. En del säger att det inte är säkert att vår sol ger oss D-vitamin någon gång på året.

D-vitamin finns i mat. Fiskleverolja, fet fisk, lever, äggula och mejeriprodukter. Men för att få i sig tillräckligt ska man numera äta lax varje dag.

Bland annat depression, fibromyalgi, övervikt, diabetes 2, Parikinsons sjukdom, cancer, längre liv, astma hos barn, pollenallergi, MS, barnlöshet och immunförsvaret står i samma meningar som D-vitaminbrist. Glöm inte barnen.

Symtom på D-vitaminbrist är bl a retlighet, depression, dålig aptit, benskörhet, lever- och tarmsjukdomar. Vid svår brist står det rakitis (engelska sjukan), demens, autism och att cancer kan förvärras.

D-vitaminvärdet ska ligga mellan 75 - (200-250?). Men värdet är individuellt. Och det kan ingen veta vad det ska ligga på för just dig. Även om du ligger inom normalvärdet så kanske du har för lågt. Mitt är på 63 så det är för lågt. Jag ska äta dubbla doser nu, allt enligt smärtläkaren. 5000 ie/dag.

 Det kan ta upp till ett halvår innan man märker någon skillnad.

Jag tänkte förut att jag får i mig alla vitaminer och mineraler via kosten. Men nu när jag läst och hört från olika läkare så förstår jag att det är svårt med just D-vitamin. Jag kommer äta mina D-vitaminer varje dag i resten av mitt liv. 

Jag har inte länkat till något, det finns massvis att läsa. Alla säger inte exakt samma sak. Jag har skrivit fritt från det jag har hört och läst.

Jag har en lång väg tillbaka till mitt liv

Apatisk; jag blir det om jag får ett tråkigt besked eller någon är elak mot mig
Arbete; sjukskriven.
Arbetsgivare; stöd saknas.
Depression; känner jag allt för ofta.
Facket; är med mig.
F-kassan; mycket bra.
Fibromyalgi; har jag nyligen fått veta att jag har (har misstänkt det själv i flera år).
Handla; ibland, men bara lätta varor.
Koncentrationen; kunde var bättre.
Kroppen; ser inte ut som jag vill.
Matlagning; det var länge sedan.
Minnet; närminnet är det sämre med.
Mb Dercum; misstänker att jag har det. Ska ringa reumatolog i morgon.
Ork; finns ingen.
Oro; oroar mig för allt och inget.
Rutiner; inga bra.
Stress; slår i taket ibland. 
Städning; nästan aldrig.
Sömnen; sömnproblem i snart tio år. Är alltid trött.
Tankar; kan jag inte styra över, dom bara kommer.
Träning; inte alls just nu.
Tvätta; inte så ofta som jag borde.
Utsidan; jag struntar i det mesta.
Vikt; mycket missnöjd.
Vården; har inte hjälpt mig tillräcklig, än...
Vädret; är det kallt, regnigt eller fuktigt förvärras det onda i kroppen.
Värk; i hela kroppen. Olika ont på olika ställen varje dag.
Ångest; kommer och går.
Ögonen; är riktigt jobbiga.

Stress skapar oro, ångest och depression eller vice versa.
Ont i kroppen = stress, oro osv.
Stress = ondare i kroppen.
Ingen ork gör mig deprimerad.
Att jag inte sköter hemmet gör mig ångest.
Städar jag lite så blir jag helt slut. Orkar ej vara vaken och/eller ligger dagen efter.
Att jag inte orkar bry mig om mig själv ger mig ångest.
Vikten gör mig ledsen.
Att någon säger en elak sak eller gör något mot mig sätter i gång mina tankar. Massor av tankar.
Sömnen gör mig orolig.
Minnet oroar mig.
Jag kan fortsätta hur länge som helst. 

Jag har dagar som är bra och dagar som är dåliga och extremt dåliga dagar förekommer också.

Allt är som ett ekorrhjul. Men jag ska hitta ut från det. Så småning om. Det gäller att börja i rätt ände för att få tillbaka livet. Sömnen och rätt medicin känns som dom två största sakerna. Och att få prata. Att få reda på allt jag "lider" av är också viktigt. Då kan jag lära mig att leva med det och förstå saker som jag inte förstår varför dom är som dom är nu. Som vikt, det onda, sömnen osv. Att jag lär mig acceptera att det är en del av mig. Jätteviktigt för mig tror jag.

Är det ALLTID bra att träna? / Glad Lucia

Träna. Gå ut och gå. Styrketräna. FAR-recept. Börja jogga. Ta långpromenader. Motionscykel.
Du måste träna. Träna även om det gör ont. Ont i fötterna, gå ut och gå. Det är inte acceptabelt att du inte tränar när du ska.
Träna,  Träna, Träna, Träna, TRÄNA!!!!

Det här snurrar runt i mitt huvud större delen av dygnet.  Jag har inte tränat sedan jag var på smärtkliniken för ca en vecka sedan. Jag vågar inte. Men samtidigt har jag det dåliga samvetet. Träna, du måste osv. Vem har jag dåligt samvete för? Inte mig själv (tror jag), det är väl för att jag inte vill att X ska bli arg och irriterad på mig igen. Det var så jag upplevde det senaste besöket.

För att dämpa mitt dåliga samvete så måste jag blogga av mig och ställa frågan;
Är det ALLTID bra att träna?
Jag behöver ert stöd och era tips tills jag ska träffa X igen. Eftersom X inte kände till Dercum så fick jag ingen respons när jag sa att Dercum patienter mår sämre när dom tränar. Jag har ju inte fått diagnosen Dercum men om det är det jag också har så tänker jag att det är dumt att träna om jag förstör kroppen mer än jag bygger upp i sådana fall.

Information om Mb Dercum/ fettvävnadsreumatism;
Observera att traditionell sjukgymnastik och styrketräning oftast ger försämringar!

Enligt Sveriges Dercumförening;                                                         
Effekter av träning:   Dercum  MARKANT SÄMRE  och   Fibromyalgi  +
- = inga symtom, +-++++= symtom i varierande grad

Arbetsförmågan försämras ofta snabbt. Nuvarande rehabiliteringsförsök som vissa patienter tvingas deltaga i, till exempel simning, styrketräning och olika arbetsprövningar, tar definitivt inte hänsyn till sjukdomens natur. Det finns de Dercumpatienter som blir tvingade till att genomgå vissa utredning och har efter det blivit så dåliga att de inte kan återgå till arbetet.

Detta beror på att sjukdomstillståndet har försämrats tack vare att man blir tvingad till att göra vissa saker trotts att de gör ont. Vid tex fibromyalgi kan du styrketräna, gympa etc för att sedan efteråt få ont i kroppen upp till några dagar, sedan "återgår" kroppen hur den var innan träningspasset..vid Dercum är det INTE så, tvingar du kroppen till att göra något blir hela sjukdomstillståndet värre och återgår INTE till hur den var innan, det är alltså inte bara symtomen som blir värre.

Av de som haft Decum några år är det hela 75 % som blirförtidspensionärer/sjukpensionärer

Inte så konstigt att jag är rädd då. Sveriges Dercum förening bör ju verkligen veta vad som gäller vid den sjukdomen. 

Bara av att åka och handla så är det som jag får feber (har ej tagit tempen, men jag blir väldigt varm). Jag blir helt slut av att städa lite. Att byta lakan är en mardröm. Hänga tvätt är en plåga. Jag gör lite i taget. Så hur ska jag kunna träna? 

Sedan jag börjat på smärtkliniken har jag fått ondare och nya ställen som gör ont. Det som är allra värst just nu är höfterna. Det är en hemsk smärta. Värken i ögonen är jättejobbig och väldigt störande, den kommer så fort jag gör något, det behöver inte ens vara något jobbigt. Värken i ländryggen gör i bland att jag inte kan ta mig upp i sängen på smidigt sätt, jag får rulla runt på sidan och ta mig upp centimeter för centimeter. Illamåendet är också jobbigt. 

 Jag väntar fortfarande svar från Sveriges Dercum förening, jag mailade dom och frågade vilken läkare jag ska vända mig till för att få en undersökning. Hoppas jag får svar snart. 

Jag önskar er alla en Glad Lucia!

Oj, fel bild..... Här kommer rätt bild. Kram på er alla.