Hemsk läkare / Underbar läkare / Konstiga dagar

Min husläkare tänker inte ta över min sjukskrivning. HL tycker att dom jag går hos i rehab kan ta hand om den. Jag och dom på rehab har sagt till HL att dom ej sjukskriver. Efter det samtalet blev jag väldigt ledsen och grät mycket. Det är inte första gången HL säger så.
Hemsk läkare.

Jag har varit hos reumatolog för att utreda om jag har mb dercum. Som tur är har jag inte det. Men eventuellt en början på det. Inte heller artros. Däremot fick jag mycket information om fibromyalgi. Jag fick tips om en smärtläkare som är expert på fibro. Jag rekommenderades att ta kontakt med fibrogrupp. Jag ska inte träna på motionscykel eller styrketräning. Ingen ska känna och klämma på mig. Däremot ska vattengymnastik vara bra för mig. R var en helt underbar människa. Så otroligt snäll. Förklarade bra. R gjorde mig så glad.
Underbar läkare.

Har även pratat med jobbet, F-kassan, bett en vän om hjälp att ta reda på en husläkare som en vän till henne går hos (svaret blev nej...). Fått höra två hemska saker som inte är direkt mot mig, men känner av det i alla fall.

Äntligen har jag bestämt mig för att byta husläkare. Jag måste ringa om det. Ringa sjukgymnast om vattenjympa. Ringa sjuksköterskorna och fråga hur det går med mina remisser (är dom ens skickade), beställa tid för blodtrycksmätning. Hade en aning för högt 148/96. Puls 86.

Men dom här dagarna har varit väldigt konstiga. Min sinnesstämning och kroppen. Har aldrig känt så här. Reumatologen tog lite försiktigt i mig. Kände inget speciellt då men efter ett par sekunder gjorde det ont på vissa ställen. Ungefär så har min sinnesstämning känts. Som att någon tagit på mina tankar och sen har det gjort ont. Kroppen har ömmat mest hela tiden. Jag har sovit mycket, i omgångar. Men ändå varit trött hela tiden. Orkeslös. Energilös. Jag har varit glad men deppig samtidigt.När jag sov vaknade jag många gånger av att det gjorde så ont i höfterna och ryggslutet.
Konstiga dagar.

MEN jag har köpt garn till hjärtekatt, laddat batterierna till kamerorna, läst ut min bok och lagt pussel (på datorn iofs). Jag har kollat upp fibromyalgiförening som låter mycket intressant, ska fortsätta att läsa om det. Nu tittar jag på ny serie på tv;n och har ljus tända.

Älskade (bus)katt / är jag en katt?

Vi var kattvakt i fyra dagar till en helt underbar katt. Jag är inte så van vid katter, har alltid trott jag har varit en hundmänniska, men är nu övertygad om att jag är kattmänniska. Jag tror att jag är en katt innerst inne och det har alltid Stålmannen sagt till mig att jag är.

Jag älskar värme, att ligga och slappa i solen är underbart. Att slappa överhuvudtaget är skönt tycker jag. Jag har mycket svårt att låtsas att jag gillar någon, jag går hellre min väg. MEN jag hatar råttor och allt som liknar dom.

Nu kanske alla katter är som katten vi passade, jag har inte en aning. Men jag bara måste skriva lite saker som hände.

När Stålmannen var in för att sätta på sig linser eller borsta tänder så var katten med in och passade på att kissa.
När katten varit på lådan så skrapades det väldigt länge. Säkert fem minuter om inte mer. Jag kom ner en gång när katten varit på lådan, den slog/drog med tassarna mot kanten.
När vi fixade i kattlådan skulle katten vara med. Helst sitta i för att ha plats på första parket. Katten slog med tassarna mot kanten då med.
Åt bara om vi var i köket.
Sov vid Stålmannens sida första natten. Dom andra nätterna gav katten upp och gick ner och la sig i soffan där. Katten tyckte vi gick och la oss för sent.
Hoppade upp mot låret och satte tassarna emot för att sen springa iväg för att busa.
Klöste i mattan och när vi sa ifrån fortsatte katten. När vi reste oss så hoppa den iväg till nästa och klöste, då ville katten leka.
När katten var på värsta bushumöret så var den överallt. Upp och ner för soffor, fram och tillbaks över golven. Och sen stanna upp för att klösa lite...
När katten kom upp för trappan kika den fram och när jag sa kom då katten så hoppa katten upp i soffan.
Klappade jag på soffan (när katten låg på golvet) och sa kom, hoppade den upp i soffan.
Katten kom med sitt gosedjur till Stålmannen och Stålmannen slängde iväg det. Katten hämta och kom tillbaks med det för att få det kastat igen.
Så fort vi öppnade en dörr var katten där inne.
Om vi duschat så var katten i duschhörnan när vi var klara, och i handfatet och i badkaret. Försökte ta sig in i diskmaskin och kylskåpet. Men där gick gränsen tyckte vi.
Gick överallt. Vi fick ta bort en del ljusstakar som vi är rädda om. Över tangentbordet, över ipaden, där det inte ens fanns plats kom katten fram.
När vi åkte bil så öppnade jag lite på kattens "res"väska. Katten kika upp direkt, ner med huvudet, upp med det igen. Tillslut var halva katten utanför väskan. När katten gjorde så öppnades dragkedjan mer och mer för varje gång katten kollade upp. Smart.
När jag skulle fota katten så spexades det. Katten la sig i massa olika poser i trappan. Hängde halvvägs mellan trappstegen, kikade bara fram lite grann eller kika fram med hela huvudet.Eller började leka med leksakerna. Katten trodde väl att det var min leksak.
Katten busade mest med Stålmannen och med mig gosades det mest. Som att katten förstod att jag har ont och inte kunde leka lika mycket som Stålmannen. 
Katten är mycket sällskaplig och social.
Jag tycker katten är lite som en hund. Kanske är därför jag är så kär i den.

Bästa stunden var när jag satt uppe en natt och bloggade. Katten hade kommit upp för trappan utan att jag hört det. Jag kikade mot trappan och där stod katten. Jag klappade bredvid mig och la ut filten så vi kunde dela på den och sa kom då katten. Katten hoppade upp och la sig. Jag hade varit smart och lagt filten på vänster sida så jag kunde köra med pekfingervalsen med höger och fortsätta att blogga. Trodde jag ja. Katten låg och intensiv stirrade mig i ögonen. Gick inte att göra annat än att titta tillbaks och klappa med båda händerna. Så fort jag tittade bort mot tv;n så kikade katten på mig. Katten blängde lite mot tv;n och katten har ju rätt. Man ska inte titta på tv på natten. Jag stängde av tv;n och la mig ner bredvid katten och klappade och klappade. Katten somna men jag var vaken. Vi låg säkert så i två timmar. Mycket rogivande. Bra för kropp och själ.

På eftermiddagen låg jag och läste i soffan, katten hoppade upp bredvid mig. Jag la bort boken och börja klappa katten men jag somnade rätt så fort. Stålmannen sa att det var så gulligt när katten la sitt huvud på min arm och somna sen. Så sov vi i två timmar.

Jag och Stålmannen har varit otroligt fjompiga när katten har varit hos oss. Vi har rensat undan så katten ska kunna ta sig fram smidigt. Det har vikts mjuka filtar så katten kan ligga som prinsessan på ärten i soffan. Jag har även upptäckt att jag har en sån där gu´-vad-gullig-du-är-lilla-kissen-röst. Visste inte ens att jag hade en sådan röst.

En tanke som slagit mig är att om vi är så här fjompiga med katten hur kommer vi då vara när vi får  tvåbenta barnbarn?

Jag saknar dig katten och det gör Stålmannen med. Stålmannen vill åka och köpa en katt i morgon...

D-vitaminbrist orsak till mycket lidande/ont i onödan

D-vitaminbrist kan vara orsak till mycket. Bland annat depression och smärta. Det är mycket forskning om vitamin D nu. Bra tycker jag.

Många tror att man får tillräckligt med D-vitamin av att vara ute i solen. Jag har hört att man ska vara ute i solen mellan kl 11.00-15.00 i minst 30 minuter utan solskydd och med så lite kläder som möjligt och i flera dagar/veckor. Från mitten av augusti så får vi inte några D-vitaminer från solen. Det vi har från sommaren varar i ca en månad. Från september bör vi äta D-vitaminer för  att fylla på förråden. En del säger att det inte är säkert att vår sol ger oss D-vitamin någon gång på året.

D-vitamin finns i mat. Fiskleverolja, fet fisk, lever, äggula och mejeriprodukter. Men för att få i sig tillräckligt ska man numera äta lax varje dag.

Bland annat depression, fibromyalgi, övervikt, diabetes 2, Parikinsons sjukdom, cancer, längre liv, astma hos barn, pollenallergi, MS, barnlöshet och immunförsvaret står i samma meningar som D-vitaminbrist. Glöm inte barnen.

Symtom på D-vitaminbrist är bl a retlighet, depression, dålig aptit, benskörhet, lever- och tarmsjukdomar. Vid svår brist står det rakitis (engelska sjukan), demens, autism och att cancer kan förvärras.

D-vitaminvärdet ska ligga mellan 75 - (200-250?). Men värdet är individuellt. Och det kan ingen veta vad det ska ligga på för just dig. Även om du ligger inom normalvärdet så kanske du har för lågt. Mitt är på 63 så det är för lågt. Jag ska äta dubbla doser nu, allt enligt smärtläkaren. 5000 ie/dag.

 Det kan ta upp till ett halvår innan man märker någon skillnad.

Jag tänkte förut att jag får i mig alla vitaminer och mineraler via kosten. Men nu när jag läst och hört från olika läkare så förstår jag att det är svårt med just D-vitamin. Jag kommer äta mina D-vitaminer varje dag i resten av mitt liv. 

Jag har inte länkat till något, det finns massvis att läsa. Alla säger inte exakt samma sak. Jag har skrivit fritt från det jag har hört och läst.