Sömn med råge / Gör du som mamma gjorde?

Jag har ju berättat här om mina sömnproblem som nästan tar knäcken på mig ibland. Men i förra veckan då fick jag sova. Jag sov dag som natt. Kunde vara vaken i några timmar för att sen somna om. Tror jag aldrig sovit så mycket. Det var skönt. Värst var nog i fredags när jag sa till Syskon1 att jag skulle sova i ett par timmar innan Mannen kom hem. Klockan var då 14.00 och jag hade varit vaken i ca fem timmar efter att ha sovit hela natten. Jag vaknade 03.00 på natten. 13 timmar senare!!! Såg lite på tv och somnade om efter några timmar. Jag är nog en katt trots allt.

Så eftersom det hjälpte att berätta om mina sömnproblem här så tänkte jag nu berätta om att jag skulle vilja ha så pass mycket pengar så jag kan sponsra Barn1 med insatts till lägenhet...

Brukar ni göra som er mamma eller pappa gör/gjorde? Jag har till exempel i massvis med år försökt vika och rulla ihop lakanen som min mamma (och mormor) gör (gjorde) men har aldrig fått till det. Men ändå fortsatte jag. Nu har jag börjat vika dom på mitt sätt. Så mycket enklare och finare det blev på en gång.

Jag läste det här i en tidning för massvis med år sedan. En insändare som jag inte vet om den är sann eller ej.
En tjej var hos sin kompis som skulle göra ordning en stek till middagen. Innan hon satte in steken i ugnen så skar hon av båda ändarna på steken. Tjejen frågade varför. Kompisen visste inte, hon sa att hennes mamma gjorde så. Hon ringde mamman som sa att mormor gjorde så. Kompisen ringde mormorn som sa att hon skar av kanterna för att steken skulle få rum i pannan.

Lite så kanske vi är. Att vi gör saker för att vi är uppvuxna med det. Vi reflekterar inte över vad vi gör utan bara gör det. Har ni någon något som ni gör?

Hemsk läkare / Underbar läkare / Konstiga dagar

Min husläkare tänker inte ta över min sjukskrivning. HL tycker att dom jag går hos i rehab kan ta hand om den. Jag och dom på rehab har sagt till HL att dom ej sjukskriver. Efter det samtalet blev jag väldigt ledsen och grät mycket. Det är inte första gången HL säger så.
Hemsk läkare.

Jag har varit hos reumatolog för att utreda om jag har mb dercum. Som tur är har jag inte det. Men eventuellt en början på det. Inte heller artros. Däremot fick jag mycket information om fibromyalgi. Jag fick tips om en smärtläkare som är expert på fibro. Jag rekommenderades att ta kontakt med fibrogrupp. Jag ska inte träna på motionscykel eller styrketräning. Ingen ska känna och klämma på mig. Däremot ska vattengymnastik vara bra för mig. R var en helt underbar människa. Så otroligt snäll. Förklarade bra. R gjorde mig så glad.
Underbar läkare.

Har även pratat med jobbet, F-kassan, bett en vän om hjälp att ta reda på en husläkare som en vän till henne går hos (svaret blev nej...). Fått höra två hemska saker som inte är direkt mot mig, men känner av det i alla fall.

Äntligen har jag bestämt mig för att byta husläkare. Jag måste ringa om det. Ringa sjukgymnast om vattenjympa. Ringa sjuksköterskorna och fråga hur det går med mina remisser (är dom ens skickade), beställa tid för blodtrycksmätning. Hade en aning för högt 148/96. Puls 86.

Men dom här dagarna har varit väldigt konstiga. Min sinnesstämning och kroppen. Har aldrig känt så här. Reumatologen tog lite försiktigt i mig. Kände inget speciellt då men efter ett par sekunder gjorde det ont på vissa ställen. Ungefär så har min sinnesstämning känts. Som att någon tagit på mina tankar och sen har det gjort ont. Kroppen har ömmat mest hela tiden. Jag har sovit mycket, i omgångar. Men ändå varit trött hela tiden. Orkeslös. Energilös. Jag har varit glad men deppig samtidigt.När jag sov vaknade jag många gånger av att det gjorde så ont i höfterna och ryggslutet.
Konstiga dagar.

MEN jag har köpt garn till hjärtekatt, laddat batterierna till kamerorna, läst ut min bok och lagt pussel (på datorn iofs). Jag har kollat upp fibromyalgiförening som låter mycket intressant, ska fortsätta att läsa om det. Nu tittar jag på ny serie på tv;n och har ljus tända.

Vill sova / Skaffa mig en hobby / Kattallergi???

Jag är så less på att inte ha en normal sömn. Det växlar hela tiden, det är i korta eller långa perioder. Sover många timmar / sover få timmar / kan inte somna / vaknar på natten och ligger vaken i flera timmar / är som död på morgonen och orkar inte gå upp... Hur jag än sover så är jag alltid trött. Har snart haft det så här i tio år.

I början så oroade jag mig för att jag inte fick all sömn jag behövde men tillslut struntade jag i det eftersom jag ändå inte kunde göra något åt saken. Det var som det var. Men nu är det riktigt jobbigt. Jag sover inte alls på natten. Det går inte att somna, jag kan ligga i ett par timmar utan att ens känna tillräcklig trötthet för att somna, så för det mesta går jag inte ens och lägger mig.

Det blir värre och värre. För några veckor sedan somnade jag mellan 5-7 på morgonen. Men nu är det mellan 9-12 på förmiddagen. Fortsätter jag så här så kommer jag kanske sova på nätterna om några veckor ;-). Men om det fortsätter rulla på så här är jag snart tillbaks till fel sovtider ändå.

I morgon ska jag gå upp kl 09.00. Innan jag brukar somna alltså. Jag ska vara borta 13.00 och vara där i en timme. Sen ska jag ta mig hem. Jag måste ju säga att jag oroar mig lite för hur det ska gå.

Det är helt värdelöst att sova under dagtid. När jag vaknar tar det ett par timmar innan jag blir människa igen. Sen kvicknar jag till och är ganska så vaken. Ska jag bort under dagen är det hemskt. Jag blir så seg i tanken. Jag hänger inte med så bra när folk pratar. Är inte så uppmärksam heller. Reagerar långsamt. Och gäspar och gäspar och gäspar. Många som har kommenterat det genom åren.

Jag har tagit upp mina sömnproblem med ALLA jag träffat inom vården i flera års tid. Men det ända som skett är att jag fick sömntabletter av en läkare (biverkning dåsighet i flera timmar efter man vaknat) och sen har alla andra sagt i stort sett samma ord. Du måste sova, du får inte sova på dagen, sömnen är viktigt. Som om jag inte  redan visste det. Det är ju därför jag tar upp det med dom. En läkare sträckte sig så långt att jag fick höra att det finns ingen sjukdom som heter trötthet. Vad spelar det för roll? Jag är trött vare sig det finns en sjukdom eller inte.

Jag har länge tänkt att jag bör skaffa mig en hobby/aktivera hjärnan. Jag läser, kollar på tv och bloggar som jag verkligen gillar att göra. Korsord löser jag ibland. Många i vården tycker jag ska träna träna träna och då kommer allt lösa sig. Men det tror inte jag. Jag måste väl ha lite livslust först innan jag kan tycka att det är kul att röra på mig lite (promenad). Tror det är bra med hobbys då.

Men jag tänkte mer att jag ska börja virka igen. Det var längesedan. Sist försökte jag mig på att virka en grytlapp som blev bredare och bredare. Tillslut gav jag upp och har inte rört en virknål sedan dess. Jag fick ont i mina händer av greppen. Men nu har jag tänkt att jag ska köpa garn och virka en hjärtekatt. Hoppas det fungerar med händerna. Jag ska inte ge upp så lätt.

Sen älskar jag att ta kort och har alltid gjort. Har både system- och digital kamera och en bra i telefonen också. Men jag tar nästan aldrig kort. Anledning till promenad...

Jag har bilder på datorn som ligger på massa olika ställen, det är kort från massvis med år och det är flera personer som tagit dom korten. Där skulle jag kunna lägga mycket tid på för att få ordning.

Men det är ju det där med att ta sig i kragen...

Jag är ledsen. I går när jag satt i soffan så tog jag filten katten legat på (hade skakat av den ute). Efter en liten stund började det klia lite på armarna och i näsan. Kan det vara allergi??? Varför känner jag det några dagar efter i sådana fall. Jättekonstigt tycker jag. Jag vill verkligen inte vara allergisk =(

Vi vill ju verkligen köpa en liten katt. Den här katten vi lånade fällde nästan inget hår. Det var bara några strån på filten. Men det kanske är något annat man är allergisk mot. Om jag har katt och borstar den varje dag, kan det hjälpa....

Älskade (bus)katt / är jag en katt?

Vi var kattvakt i fyra dagar till en helt underbar katt. Jag är inte så van vid katter, har alltid trott jag har varit en hundmänniska, men är nu övertygad om att jag är kattmänniska. Jag tror att jag är en katt innerst inne och det har alltid Stålmannen sagt till mig att jag är.

Jag älskar värme, att ligga och slappa i solen är underbart. Att slappa överhuvudtaget är skönt tycker jag. Jag har mycket svårt att låtsas att jag gillar någon, jag går hellre min väg. MEN jag hatar råttor och allt som liknar dom.

Nu kanske alla katter är som katten vi passade, jag har inte en aning. Men jag bara måste skriva lite saker som hände.

När Stålmannen var in för att sätta på sig linser eller borsta tänder så var katten med in och passade på att kissa.
När katten varit på lådan så skrapades det väldigt länge. Säkert fem minuter om inte mer. Jag kom ner en gång när katten varit på lådan, den slog/drog med tassarna mot kanten.
När vi fixade i kattlådan skulle katten vara med. Helst sitta i för att ha plats på första parket. Katten slog med tassarna mot kanten då med.
Åt bara om vi var i köket.
Sov vid Stålmannens sida första natten. Dom andra nätterna gav katten upp och gick ner och la sig i soffan där. Katten tyckte vi gick och la oss för sent.
Hoppade upp mot låret och satte tassarna emot för att sen springa iväg för att busa.
Klöste i mattan och när vi sa ifrån fortsatte katten. När vi reste oss så hoppa den iväg till nästa och klöste, då ville katten leka.
När katten var på värsta bushumöret så var den överallt. Upp och ner för soffor, fram och tillbaks över golven. Och sen stanna upp för att klösa lite...
När katten kom upp för trappan kika den fram och när jag sa kom då katten så hoppa katten upp i soffan.
Klappade jag på soffan (när katten låg på golvet) och sa kom, hoppade den upp i soffan.
Katten kom med sitt gosedjur till Stålmannen och Stålmannen slängde iväg det. Katten hämta och kom tillbaks med det för att få det kastat igen.
Så fort vi öppnade en dörr var katten där inne.
Om vi duschat så var katten i duschhörnan när vi var klara, och i handfatet och i badkaret. Försökte ta sig in i diskmaskin och kylskåpet. Men där gick gränsen tyckte vi.
Gick överallt. Vi fick ta bort en del ljusstakar som vi är rädda om. Över tangentbordet, över ipaden, där det inte ens fanns plats kom katten fram.
När vi åkte bil så öppnade jag lite på kattens "res"väska. Katten kika upp direkt, ner med huvudet, upp med det igen. Tillslut var halva katten utanför väskan. När katten gjorde så öppnades dragkedjan mer och mer för varje gång katten kollade upp. Smart.
När jag skulle fota katten så spexades det. Katten la sig i massa olika poser i trappan. Hängde halvvägs mellan trappstegen, kikade bara fram lite grann eller kika fram med hela huvudet.Eller började leka med leksakerna. Katten trodde väl att det var min leksak.
Katten busade mest med Stålmannen och med mig gosades det mest. Som att katten förstod att jag har ont och inte kunde leka lika mycket som Stålmannen. 
Katten är mycket sällskaplig och social.
Jag tycker katten är lite som en hund. Kanske är därför jag är så kär i den.

Bästa stunden var när jag satt uppe en natt och bloggade. Katten hade kommit upp för trappan utan att jag hört det. Jag kikade mot trappan och där stod katten. Jag klappade bredvid mig och la ut filten så vi kunde dela på den och sa kom då katten. Katten hoppade upp och la sig. Jag hade varit smart och lagt filten på vänster sida så jag kunde köra med pekfingervalsen med höger och fortsätta att blogga. Trodde jag ja. Katten låg och intensiv stirrade mig i ögonen. Gick inte att göra annat än att titta tillbaks och klappa med båda händerna. Så fort jag tittade bort mot tv;n så kikade katten på mig. Katten blängde lite mot tv;n och katten har ju rätt. Man ska inte titta på tv på natten. Jag stängde av tv;n och la mig ner bredvid katten och klappade och klappade. Katten somna men jag var vaken. Vi låg säkert så i två timmar. Mycket rogivande. Bra för kropp och själ.

På eftermiddagen låg jag och läste i soffan, katten hoppade upp bredvid mig. Jag la bort boken och börja klappa katten men jag somnade rätt så fort. Stålmannen sa att det var så gulligt när katten la sitt huvud på min arm och somna sen. Så sov vi i två timmar.

Jag och Stålmannen har varit otroligt fjompiga när katten har varit hos oss. Vi har rensat undan så katten ska kunna ta sig fram smidigt. Det har vikts mjuka filtar så katten kan ligga som prinsessan på ärten i soffan. Jag har även upptäckt att jag har en sån där gu´-vad-gullig-du-är-lilla-kissen-röst. Visste inte ens att jag hade en sådan röst.

En tanke som slagit mig är att om vi är så här fjompiga med katten hur kommer vi då vara när vi får  tvåbenta barnbarn?

Jag saknar dig katten och det gör Stålmannen med. Stålmannen vill åka och köpa en katt i morgon...

Mitt nyår / Är kär / Måste sova nu

På nyårsafton var vi två par med varsitt barnbarn. Deras barnbarn hade dock två ben. Vi åt gott och mådde bra i största allmänhet. Det var jättekul att se katten och barnet. Dom lekte tittut med varandra. Katten gick bakom soffan och kikade fram från andra sidan.Vi sa till barnet att gå dit, när barnet kika fram så gick katten till andra sidan. Om barnet inte kom efter gick katten fram längre för att synas. Men det var stört omöjligt fota dom. Det var bara en som kom med på bild, den andra han gå innan jag knäppte av. Eller också var båda med men då hade den ena ryggen mot kameran.











Det gick jättebra med katten när alla raketer smällde. Det var ju kattens första nyår. Lite nervösa var vi innan. Som tur var så verkade det som att det sköts mycket mindre raketer än förut. Hoppas den trenden fortsätter.

Både jag och Stålmannen är så kära i katten. Vi vill köpa en egen (vi la ner idén om kidnappning). Men jag är inte van vid katter så jag kommer fråga er en massa frågor om katter vid ett annat tillfälle.

Nu skulle det vara himla trevligt om jag kunde sova en stund. Ha en bra arbetsdag ni som jobbar och alla vi andra får ha en bra ledig dag. God fortsättning på det nya året.

Ändrad sovplan / hemmaspa / det töar ute

Jag ändrade min sovplan från att gå och lägga mig efter 08.00 till att jag skulle vara vaken hela dagen och somna efter Stjärnorna på slottet. Men nu är det mycket svårt att hålla sig vaken. Jag har blundat till flera gånger fast jag sitter framåtlutad. Kanske vaknar till av att pannan slår i tangenterna.

Jag har haft lite lyx idag. Jag har tagit ett längre bad och passat på att läsa i min bok. Sen blev det en hårinpackning. Skönt att vara renskrubbad från topp till tå. Doftar så gott om nya schampot och jag har även en parfym på mig som jag fick i julklapp.

Det här vädret som är nu med regn och blåst är inte snällt mot min kropp. Det värker i den och jag blir tröttare. Men varje droppe jag hör droppa ner från taket betyder att vi är en smällt droppe närmare våren.

Jag sitter här med långkoftan ihop dragen och raggsockor på fötterna. Två lurviga filtar har jag också på mig. Drömmen om en öppen spis väcks till liv igen. Med en fäll framför där man kan ligga och njuta av brasans sprakande och av den underbara värmen.

 

På väg ut från dimman / önskelistan / passa barnbarn

För två veckor sedan hade vi jul hemma. Det gick bra. Vi var åtta stycken och träffades i ca fyra timmar. Jag sov ett par timmar extra dagen efter och var lite seg på kvällen. Men annars gick det bra.

På julafton var vi nio stycken och träffades i 10 timmar. Jag blev helt slut efter julafton. Jag har sovit många fler timmar än jag brukar och jag är så utmattad när jag är vaken så jag somnar ibland efter ett par timmar. Men både idag och igår har jag piggnat till vid 23-tiden. Jag hoppas jag är på väg ut från dimman. Känner mig elak mot Stålmannen för att jag sover hela tiden. Är vaken på nätterna när han sover. Han säger att han förstår, att jag måste sova om jag är trött. Jag behöver det säger han. Puss vad snällt =)

Skillnaden är att på julafton var det en barnfamilj med. Nivån på ljudet blir högre och det är jättejobbigt för mig. Många som pratar samtidigt. Jag måste koncentrera mig väldigt mycket för att höra. Det går åt mycket energi till det och jag har inte orkat med mig själv eller hemmet och inte heller bloggat som jag vill.

Av det jag hade på önskelistan fick jag en telefon. Keno har vi haft 7 rätt av 10 så det ger 200 kronor om jag kommer ihåg rätt. Det är på rätt väg. Resten av önskelistan får komma efterhand. Men det får inte dröja för länge.

På nyår ska Stålmannen och jag passa vårt barnbarn. I fyra dagar. Hemmet måste städas innan vi hämtar honom. Vi är så fjantiga så vi har varit och handlat saker tills dess. En alldeles egen låda, en filt, en spade och sand ska han få. Kanske även någon leksak. Det är ju ett par dagar kvar innan han ska hämtas så mycket kan handlas innan dess. Vi tänkte göra det så mysigt och bra som möjligt så att han inte vill återvända hem. Stålmannen och jag har inte riktigt bestämt hur vi ska göra ännu. Ska vi kidnappa honom, säga att han rymt...
Det är ju världens sötaste katt som vi ska passa, klart vi vill ha honom för oss själva.

Nu har jag varit vaken i nio timmar och jag börjar känna mig seg. Dags att försöka få mig lite sömn. God natt för mig och god morgon till er.

Funderade på att bli alkoholist

Och om man funderar på det så är risken nog ganska liten att man blir det.

Innan jag blev sjukskriven så gick jag till jobbet i över ett år och mådde jättedåligt. Och det blev värre och värre.

Jag snoozade i 45-60 minuter varje morgon. Mina armar vägde ett ton var och jag var helt slut. När jag tvingat mig upp gick det i slowmotion och jag kunde bara stå och stirra framför spegeln. Kom i stort sett försent varje dag. Jag gjorde mina arbetsuppgifter och lite till varje dag. Sen hem. Jag somnade varje kväll i soffan när jag kollade på tv. Somnade vid 19-20 tiden. Ibland tidigare. Även på helgen.

Jag började missköta mig själv. Hoppade över duschning och hårtvätt så fort jag tyckte det var okej. Jag gör det i morgonbitti... men då orkade jag inte gå upp i tid så det blev ingen dusch, Jag fick tvinga mig att duscha åtminstone varannan dag. På slutet blev det ibland var tredje dag. Grät nästan varje gång jag duschade, för då kom massa tankar om hur jag hade det.

Slarvade mer och mer med maten. Bytte ut bra frukost mot frukost som gick snabbt att ta fram. Till lunch åt jag snabbmat, orkade inte laga lunchlåda. Middagen hoppade jag ibland över för att äta chips eller godis för jag orkade inte laga mat. Sen somnade jag innan Stålmannen lagat mat.

Jag sökte hjälp på jobbet för det här. Ville komma i kontakt med företagsläkaren men fick inte det.

Gick till vårdcentralen och där tog det tid. Jag bytte läkare. Nya läkaren var sjuk när jag skulle dit första gången. Sjukgymnast vabbade ofta när jag skulle dit. Med företagsläkaren hade det gått fortare att få den hjälp jag behövde. Jag frågade en som jobbar där.

Jag var arg och ledsen på mitt jobb som inte ville hjälpa mig. Jag var stressad pga arbetet. Jag hade ont i kroppen bl a för att det var så kallt där jag jobbade och att jag spände mig. Och jag var helt slut när jag kom hem. Att bara jobba och sova är inte ett värdigt liv. Jag tyckte (tycker) att det var pga jobbet som jag mådde (mår) som jag gjorde (gör).

Jag berättade för dom hur jag mådde flera gånger, men det var kalla handen.

 Ibland hände det att jag egenmedicinerade mig. Jag drack två-tre öl (mitt i veckan) för att jag hade ont eller var arg eller ledsen på mitt jobb. På helgen kunde det bli fyra. Det var kanske tur att jag aldrig har kunnat dricka starkare saker eller stora mängder...

Det var då jag funderade på att bli alkoholist. Arbetsgivaren bör rehabilitera en alkoholist. En alkoholist missköter antagligen sitt jobb, har frånvaro och är sjukskriven. Jag är på jobbet, är aldrig hemma men kommer försent varje dag (men jobbar in den tiden). Mig struntar dom i. Arbetsgivaren behöver inte hjälpa mig, eller? Vad ska jag göra?

Det var så mina tankar gick. Jag tänkte att om jag blir alkoholist så måste dom hjälpa mig. Självklart var det med "glimten" i ögat jag tänkte så. Jag tyckte bara att det var för jä**igt att jag inte fick hjälp, men om jag druckit så hade jag fått det.

Men jag förstår att det är lätt att trilla dit. När man är ledsen, har ont, kan inte sova, är stressad eller vad det nu kan vara man egenmedicinerar mot.

När jag tillslut fick diagnosen utmattningsdepression så förstod jag att jag inte bara gått eller sprungit in i väggen. Jag hade sprängt ett par väggar på vägen till att må så här.

Ps, Om det är någon som undrar. Jag har inte druckit en droppe alkohol på mer än 18 månader.

Jag har en lång väg tillbaka till mitt liv

Apatisk; jag blir det om jag får ett tråkigt besked eller någon är elak mot mig
Arbete; sjukskriven.
Arbetsgivare; stöd saknas.
Depression; känner jag allt för ofta.
Facket; är med mig.
F-kassan; mycket bra.
Fibromyalgi; har jag nyligen fått veta att jag har (har misstänkt det själv i flera år).
Handla; ibland, men bara lätta varor.
Koncentrationen; kunde var bättre.
Kroppen; ser inte ut som jag vill.
Matlagning; det var länge sedan.
Minnet; närminnet är det sämre med.
Mb Dercum; misstänker att jag har det. Ska ringa reumatolog i morgon.
Ork; finns ingen.
Oro; oroar mig för allt och inget.
Rutiner; inga bra.
Stress; slår i taket ibland. 
Städning; nästan aldrig.
Sömnen; sömnproblem i snart tio år. Är alltid trött.
Tankar; kan jag inte styra över, dom bara kommer.
Träning; inte alls just nu.
Tvätta; inte så ofta som jag borde.
Utsidan; jag struntar i det mesta.
Vikt; mycket missnöjd.
Vården; har inte hjälpt mig tillräcklig, än...
Vädret; är det kallt, regnigt eller fuktigt förvärras det onda i kroppen.
Värk; i hela kroppen. Olika ont på olika ställen varje dag.
Ångest; kommer och går.
Ögonen; är riktigt jobbiga.

Stress skapar oro, ångest och depression eller vice versa.
Ont i kroppen = stress, oro osv.
Stress = ondare i kroppen.
Ingen ork gör mig deprimerad.
Att jag inte sköter hemmet gör mig ångest.
Städar jag lite så blir jag helt slut. Orkar ej vara vaken och/eller ligger dagen efter.
Att jag inte orkar bry mig om mig själv ger mig ångest.
Vikten gör mig ledsen.
Att någon säger en elak sak eller gör något mot mig sätter i gång mina tankar. Massor av tankar.
Sömnen gör mig orolig.
Minnet oroar mig.
Jag kan fortsätta hur länge som helst. 

Jag har dagar som är bra och dagar som är dåliga och extremt dåliga dagar förekommer också.

Allt är som ett ekorrhjul. Men jag ska hitta ut från det. Så småning om. Det gäller att börja i rätt ände för att få tillbaka livet. Sömnen och rätt medicin känns som dom två största sakerna. Och att få prata. Att få reda på allt jag "lider" av är också viktigt. Då kan jag lära mig att leva med det och förstå saker som jag inte förstår varför dom är som dom är nu. Som vikt, det onda, sömnen osv. Att jag lär mig acceptera att det är en del av mig. Jätteviktigt för mig tror jag.

Julen är över / helt slut / måste blogga

Minijulen vi hade idag är över sedan ett par timmar tillbaks. Det var trevliga gäster, god mat, gott fika och nöjda julklappsöppnare. Alla var nöjda (sa dom i alla fall =)).

Men nu är jag helt slut, sov inte så många timmar (2,5) innan det var dags att gå upp igen. Städa klart, fixa det sista med maten och slå in julklapparna. Sen ringde ett par återbud. Snökaos. Dom ringde upp efter ett par minuter och sa att dom åkte tåg, det passade in. Toppen, då blev vi full styrka. Sen har det varit mycket prat och skratt under flera timmar och det tar på mina krafter (men det var det värt). Så jag sitter här i lite halvdvala.

Men jag kände att jag bara måste in och blogga. Vill inte börja hoppa över det får då vet jag att det är så lätt för mig att hoppa över en gång till och en gång till, sen får jag dåligt samvete mot mig själv. Att blogga borde ingå i rehab, det är som terapi tycker jag. Så jag kör en snabbis och trots sen timme så tar jag en sömntablett för säkerhets skull. Det har hänt för att jag piggnar till och blir vaken i flera timmar.

Nu hoppas jag på en god natts sömn. Jag hoppas ni sover gott och drömmer sött. God natt.

Igår svart idag grått imorgon jul

Igår var allting kolsvart efter besked från jobbet (inlägget nedanför). Efter jag pratat med jobbet så ringde jag facket och fick till svar att dom inte kan sparka mig, men jag kan bli uppsagd om det inte finns någon tjänst. Men F ville sätta in sig i det hela innan F uttala sig mer om det.

Efter det så sov jag och sov. Åkte och handlade med Stålmannen på eftermiddagen. Åt uppvärmd mat och somna i soffan sen. Vaknade 23.00 och somna 06.00. Var tvungen att gå upp 13.30. Då var jag fortfarande trött. Av 26 timmar sov jag 17 timmar. Jag blev helt utmattad av beskedet.

Idag har det inte varit lika hemskt. Dagen var lite mer grå än svart. Jag har fått svar från Dercum förbundet och länk till en läkare som kan om Dercum och som många rekommenderar. Härligt. Hon skrev också att jag inte ska göra sådan som jag får ont av. Skönt att veta att jag valde rätt när jag bestämde mig för att inte träna. 30 minuter skratt är som 10 minuter på gymmet.

I morgon blir det tjuvstart av julen eftersom några kommer vara utomlands på julen. Det har städats lite och gjorts julskinka idag. Resten har vi fuskat med. Köpta pepparkakor, köpt färdig rostbiff osv. Vi har tur, en som kommer är så snäll som tar med sig hembakta lussekatter. I morgon ska jag slå in julklappar. Om några timmar alltså...

Ha en bra lördag.

 

Mitt dygn i siffror / vart är plogbilen?

4/12
21.30; 2 st Propavan (sömntablett) för jag skulle somna före 00.00 och förhoppningsvis få sova ut, tänkte jag. Dom ska tas en timme innan man ska sova. Skulle bara blogga lite innan sänggående.
23.00; bloggar vidare och känner mig mer och mer trött. Ni får ursäkta om jag skrivit konstigt i kommentarer till er, det är som att vara full märkte jag. Vinglade nästan på väg till toaletten.
23.15; tror det var vid den här tiden jag somnade. Helt slut. I soffan. Med tv;n på. Med kläderna på. Utan att borsta tänderna.

5/12
05.30; Stålmannen går upp och ser att tv;n är på. Han frågar mig om jag kollar på tv och jag skrek rakt ut för jag blev så rädd. Har inget minne av det. Antar att jag gick och lade mig i sängen här, men jag har inget minne av att jag gått dit.
07.00; Stålmannen ringer och säger att det snöar mycket, han tänkte på B1 som sov hos oss och skulle låna min bil. Han sa mer saker som jag inte kommer ihåg. Jag sa bara att jag tagit sömntabletter för att sova. Vilket svar...
10.45; sms från B1 om tacksamhet för lån av bil. Har inte hört sms-signalen.
11.30; sms från Syskon1 om vädret, kaos, inställda turer osv. Med stora bokstäver stod det "STANNA HEMMA". Har inte hört sms-signalen.
13.10; vaknar till och somnar om.
14.00; vaknar och somnar om, igen.
15.00; vaknar av att mobilen ringer (varför hade jag tagit med mig den till sängen???), det var Stålmannen som undra om dom plogat hos oss. Jag fattar ingenting. Är fortfarande lite borta. Kollar ut och säger ja.
15.20; går upp efter ca 15 1/2 timmes sömn!!!!!!!
15.40; går ut för att skotta så Stålmannen kan parkera när han kommer hem. Får knappt upp dörren. Snön går mig upp till knäna. Är det ett skämt? Hemskt. Det går inte fort när jag skottar. Och jag tar många pauser.
16.30; Mannen kommer hem, fick parkera på stora vägen. Vi skottar. Och skottar. Och skottar. Jag tar 100 pausar.
17.00; B1 ringer och undrar om vi vill ha McDonalds mat. Jaaaaaaa.
17.15; går in, hänger upp alla blöta kläder. Färdigskottat så pass att vi kan åka in med en bil men det får plats med två bredvid varandra.
17.30; Stålmannen kommer in och säger att han kört fast när han skulle köra in till oss. På med dom blöta kläderna igen och ut och putta bil (jag ville inte köra). Vi kämpar på medan två bilar står i "kö" för att få komma förbi. Ingen kom ut för att hjälpa till, dom satt bara där och väntade. Grrrr!!!
17.45; Stålmannen lyckas parkera. Första bilen som vänta åker förbi med två killar i stora jackor och mössor. Såg absolut inte klena ut. Skäms på er som inte kom ut och hjälpte till.
18.40; blir förvånad när jag ser vad klockan hunnit bli. Sitter då vid köksbordet och pratar medan vi väntar på B1 som ska komma med maten.
20.30; 30 minuter i varmt bad. Underbart.
21.00; i soffan. Framför tv;n. I pyjamas. Under stor filt. Mysigt.
22.00; 2 st Propavan (sömntabletterna).

Tabletterna hoppas jag blir den enda återupprepningen av senaste dygnet.
Vill ej skotta mer snö.
Ont i kroppen. Ryggen sover redan ;)
Visst ja, glömde skriva att vägen utanför oss inte alls var plogad. Det var bilar som tagit sig fram. Såg fel.
Plogbilen har fortfarande inte varit här!!!!!
Får ont i ryggen bara av att tänka på snövallen som kommer bli när plogbilen äntligen kommer hitta hit.
Hoppas ni alla har klarat er bra i snökaosen idag. Och att det snart slutar.
Glöm inte att lämna en port öppen så att dom hemlösa har någonstans att sova.
Och ni som inte hjälpt en människa i nöd idag. Hoppas ni har mardrömmar inatt.
All världens rosor till er alla som varit en medmänniska idag.

Ännu en vaken natt / fått mycket gjort här

Tredje natten på raken som jag inte kan somna. Det är ingen idé att gå och lägga sig för jag ligger bara och stirrar ut i mörkret då. Jag har gett upp för länge sedan. Jag tittar på tv, spelar spel på datorn eller som nu bloggar. Sover några timmar på morgonen.
Jag har testat sömntabletter och dom fungerade om jag tog dubbla, tog jag en tablett kunde jag vara uppe hela natten ändå. Tog jag dubbla var jag sov jag 10-13 timmar och var trött på dagen.
Jag har gått på sömnföreläsning.
Jag vet allt det där man ska göra och inte göra för att somna, men det hjälper inte.
Jag tror att jag inte klarar av att ändra mina sömnvanor själv.
Och att tänka så förstör för mig. Jag förstår att det är mina tankar jag bör ändra. Men jag är för svag för att klara det på egen hand så jag får leva med det verkar det som.

En sak som var positivt med det just inatt är att jag varit inne hos alla gamla bloggvänner som jag hittat och lämnat en kommentar. Tror jag lyckades få till kommentaren så dom ska länkas hit. Men vilket jobb det var att hitta vissa. Jag kan lägga till detektiv på mitt CV nu.

Några gamla bloggvänner som jag inte hittade är Fröken sparsmart (Fröken sparsmarts smarta spartips!), Myntdrottningen (Bloggerinnan), Vicke, Shibby, Tuta och Twiggy. Dom fyra sista har jag inga bloggnamn på. Är det någon där ute som vet om dom bloggar fortfarande?